fredag 18 mars 2011
måndag 14 mars 2011
Jordbävning 地震
Tja!
Tänkte skriva lite om situationen här i Japan nu.
När första skalvet varade var vi i skolan. I Japan är det småskalv hela tiden. Man har blivit van. Den här gången började det skaka lite grann. Emma sa till läraren att det var jordbävning men han skojade bort det och sa att det var helt naturligt och att det skulle vara över snart. Dock så fortsatte det att skaka till det skakade riktigt ordentligt och läraren sa att vi borde gå ut ur byggnaden. Väl utanför så kändes marken som om man var ombord på en båt, och telefonledningar svajjade som fan och byggnaderna knakade. Vi gick in i skolan igen efter ett tag och fortsatte lektionen. Efter ca 30 minuter kom ett nästan lika starkt skalv och lärarna på skolan sa att vi skulle utrymma till en intilliggande skolgård. Där väntade vi ca 30 minuter tills lärarna sa att om man ville så fick man försöka ta sig hem. Vi ville inte blir strandade i takadanobaba hela natten så vi började traska mot ikebukoro för att se om det gick att ta sig vidare därifrån. När vi väl kom ditt insåg vi att det hade varit en ganska allvarlig jordbävning. All tågen var ur funktion, taxi och buss köer var flera hundra meter långa. Vi ville inte bli strandade i ikebukoro heller så vi började gå hemåt. När vi kom till Jujo ungefär lyckades vi tränga in oss i en buss. Dock så var trafiken helt körd i hela Tokyo den sträckan som vanligtvis tar 10 min med tåg, tog ca 2 timmar med bussen. Det var åtminstone varmt på bussen. Vi hoppade av i Akebane och gick de sista kilometerna därifrån. Det som vanligtvis tar 35 min med tåg, tog mer än 6 timmar med buss och till fots i en svinkall marsnatt. När jag kom hem så fick jag reda på att bills tv hade faceplantat golvet och att några speglar, lite kakel, och andras skärmar och tv-apparater hade pajjat. På tv såg man bilder från Sendai och insåg hur illa det var. Sendai är en miljonstad som är helt bortspolad. Enda sedan i fredags har det varit efterskalv hela tiden och folk väntar på ett till stort skalv som myndigheterna tror ska komma. Nu är det måndag, men skolan är stängd, många åker till korea eller åker hem till respektive länder. Ont om bensin och bröd är slut överallt.
Tänkte skriva lite om situationen här i Japan nu.
När första skalvet varade var vi i skolan. I Japan är det småskalv hela tiden. Man har blivit van. Den här gången började det skaka lite grann. Emma sa till läraren att det var jordbävning men han skojade bort det och sa att det var helt naturligt och att det skulle vara över snart. Dock så fortsatte det att skaka till det skakade riktigt ordentligt och läraren sa att vi borde gå ut ur byggnaden. Väl utanför så kändes marken som om man var ombord på en båt, och telefonledningar svajjade som fan och byggnaderna knakade. Vi gick in i skolan igen efter ett tag och fortsatte lektionen. Efter ca 30 minuter kom ett nästan lika starkt skalv och lärarna på skolan sa att vi skulle utrymma till en intilliggande skolgård. Där väntade vi ca 30 minuter tills lärarna sa att om man ville så fick man försöka ta sig hem. Vi ville inte blir strandade i takadanobaba hela natten så vi började traska mot ikebukoro för att se om det gick att ta sig vidare därifrån. När vi väl kom ditt insåg vi att det hade varit en ganska allvarlig jordbävning. All tågen var ur funktion, taxi och buss köer var flera hundra meter långa. Vi ville inte bli strandade i ikebukoro heller så vi började gå hemåt. När vi kom till Jujo ungefär lyckades vi tränga in oss i en buss. Dock så var trafiken helt körd i hela Tokyo den sträckan som vanligtvis tar 10 min med tåg, tog ca 2 timmar med bussen. Det var åtminstone varmt på bussen. Vi hoppade av i Akebane och gick de sista kilometerna därifrån. Det som vanligtvis tar 35 min med tåg, tog mer än 6 timmar med buss och till fots i en svinkall marsnatt. När jag kom hem så fick jag reda på att bills tv hade faceplantat golvet och att några speglar, lite kakel, och andras skärmar och tv-apparater hade pajjat. På tv såg man bilder från Sendai och insåg hur illa det var. Sendai är en miljonstad som är helt bortspolad. Enda sedan i fredags har det varit efterskalv hela tiden och folk väntar på ett till stort skalv som myndigheterna tror ska komma. Nu är det måndag, men skolan är stängd, många åker till korea eller åker hem till respektive länder. Ont om bensin och bröd är slut överallt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)